Råkade kika in på mitt space och ser att det är exakt ett år sedan jag skrev här. Jag känner mej som ett frågetecken, vart tog tiden här emellan vägen?
jag minns inte hur väderleken såg ut den här dagen för ett år sedan men idag snöar det. Rejält. Det ramlar ner stora Lovikkavantar från skyn. Och så blåser det. Så till den milda grad att hästarna försökte ta sej in själva när skymningen inföll. De sprängde helt enkelt eltrådarna i två hagar, och skuttade runt som vårystra fölungar när vi väl tog in dem. Att dansa steppdans med hästar iförda brodd är inget jag kan rekommendera någon som själv inte är iklädd helgjutna stålkängor.
Men nu står sex hästar inne i sina boxar, nöjt mumsande på kvällshö och bajsar högvis med arbete till mej imorgon bitti. Det är tryggt att veta att man har något att göra varje dag oavsett om man har avlönat arbete eller ej =).
Den sjätte hästen, Zero Dream, kom som en "akut inackordering". Han anlände natten mellan lördagen och söndagen som var. Han bor egentligen en mil härifrån men hans kopis Playboy råkade trampa in en lång bit stål upp genom ena bakhoven och fick köras ner till Slöinge för operation, och då ville Zero inte stå kvar själv. Så därmed fick han komma hit och ingen blev gladare än min Oliver som fick en hingstkompis att busa med. Enda nackdelen är att Zero är "frisör".... äh, vad fan, jag får fläta tjocka flätor i Olles man och hoppas att det inte går åt för mycket... Hästarna fann varandra omedelbart och man kan nästan tro att det står två siamesiska hästtvillingar i hagen då man tittar ut. Det är tur att den ena är en ljus skäck och den andre en mörk skäck....